OASEN

Brun oas i Grönköping

Örkelljunga Monarki är ju vida känt för sin sköna gröna centrummiljö.

Vissa förståsigpåare beskriver den rent ut av som en grönskande oas

i perfekt balans.

Rena rama Grönköping, alltså… Sedan urminnes tider har emellertid benämningen Grönköping flitigt använts också om det politiska livet i Örkelljunga sådär i största allmänhet…

I gröna Örkelljunga har dock den någorlunda uppmärksamme medborgaren med stigande förvåning och till sin fasa kunnat upptäcka den här häpnadsväckande planteringen ovanför värmebänkarna på Sven Hjalmarsons plats:

Sven Hjalmarsons plats tycks som genom ett trollslag ha förvandlats

till en brun oas.

På samhällsbyggnadsenhetens grönytegrupp förklarar brunytestrategen
Åsa Dummkopf saken så här: ”Efter ideliga påstötningar från H.M. Drottning Carina beordrades vi att plantera alla dessa gyllenbruna tujor här på
Sven Hjalmarsons plats. Anledningen tycks vara att hon på dunkla grunder vill hedra sin stora idol Eva Braun. För mig är det obegripligt… eftersom
Eva Braun ju var typ, Hitlers älskarinna… Dessutom har vi fått klara antydningar om att platsen i fortsättningen ska kallas Eva Brauns Plats. Drottningen vill att Örkelljunga Monarki i framtiden ska ha en lite mer
brun framtoning och att den här platsen som ett första steg då ska framstå som en brun oas i allt det gröna.”


Eva Braun



Hovets propagandaminister Sven Schlingmann låter på förfrågan meddela att H.M. Drottning Carina

inte har några som helst kommentarer till de nya planteringarna på Sven Hjalmarsons plats. Trovärdiga källor och åtskilliga medborgare vittnar dock om att majestätet åtföljd av sitt entourage och sitt livgarde marscherat över Sven Hjalmarsons plats glatt nynnandes på Gyllenbruna Tiders klassiska sommarplåga Sommartider:

”Sommartider, Heil! Heil!

Sommartider…”

Reporter: Sven Hilter

Fotograf: Bruno Braun/SSpix



Eva Brauns plats?



Mer om den bruna oasen finns att läsa på:

http://www.orkelljungabilder.blogspot.com/

  

MIDSOMMARSTÅNGEN

Grönt ljus för drottningen

Det är som bekant klent med officiellt midsommarfirande i Örkelljunga Monarki. Ingeborrarps friluftsmuseum håller dock på denna ursvenska tradition genom att arrangera en klassisk midsommarfest. H.M. Drottning Carina firade midsommar med sedvanlig dans runt midsommarstången på sin egen högst privata fest inne på Örkelljunga Slott.

Det kungliga residenset - Örkelljunga Slott

Särskilt privat var nu kanske inte drottningens midsommarfirande, eftersom hon dagen efter inbjöd till en informell pressträff med afternoon tea i det kungliga residensets prunkande trädgård:

”Ja, jag och min make Kungen, eller Kugen som jag kallar honom lite skämtsamt, firade enligt gamla traditioner igår. Vi fick emellertid stora problem vid resningen av själva den kungliga stången. Min makes kungliga förråd av Viagra var nämligen helt slut och apoteket Framstjärten hade just stängt för helgen. Och trots att jag drog på mig mina nyinköpta mycket sexiga underkläder, inhandlade hos Gittan Bäfver på sex- och erotikshopen Kussimurran, så ville det sig inte.
Min käre make fick inte upp midsommarstången ens en millimeter… Så vad skulle jag göra? Jag var ju redigt upphetsad inför resningen och kunde ju absolut inte låta midsommarnattens utlovade fröjder bara försvinna bort i ett sånt här redigt antiklimax. Nåt dudelidej med Kugens slake stake var ju inte att tänka på, så jag drog mig in i min kammare, låste dörren och plockade fram den stång som Gittan Bäfver prackat på mig för alla eventualiteters skull…

Objektet för min heta låga var alltså en helt sensationell och ny grön ekologisk midsommarstång. Och jag tyckte den passade väl in i Örkelljunga Monarkis gröna vision och utstuderade miljöprofil, så jag slog till på direkten. Naturligtvis är denna stång i hårdplast fullt återvinningsbar… Utan att gå in på några detaljer, kan jag avslöja att jag sen roade mig kungligt på egen hand och njöt i fulla drag under hela midsommarnatten…”

Grönt ljus för Tant Grön

 

Hovreporter: Sven Stake/ÖN

Hovfotograf: Sven Smyger/Scandalpix

ÖRKELLJUNGADAGARNA

Fest för folk och fä

De festliga och folkliga ÖrkelljungaDagarna lider mot sitt slut för denna gång. Dessa dagar rubriceras officiellt som stadsfest. Men när blev Örkelljunga

en stad? Och varifrån kommer uppgiften att detta jippo har 10 000 besökare per dag? Vem är det som har räknat folket? Och vem har designat årets logotyp i skira svenska färger? Loggan gör ett mycket blekt, beigt och omodernt intryck och är mer än svårläst. Och vem kom på den briljanta idén att lägga in ett stort D för dagarna mitt inne i ordet Örkelljungadagarna?

Nåväl, inne på Rolles Grill har grillmästare Rolle Gunnarsson bråda Dagar:

”Ja, trots det varma vädret går våra populära korvar åt som smör i solsken. Det har varit strålande tider, härliga tider här hos oss på Rolles ända sedan premiären den 14 maj. Så jag kan verkligen inte klaga på intresset för våra kulinariska läckerheter.”

Grillmästare Gunnarsson visar nu upp sin storsäljande Grilltallrik:

Här nedan ser vi stammisen Gullan Jönsson glupskt kasta sig över

en Tjock Special med snålvattnet rinnande runt munnen:

Rolle Gunnarsson fortsätter sin utläggning: ”Ja, hos oss på Grillen är det alltid festligt, folkligt och fullsatt. Däremot tycks det vara ganska så glest med folk mellan marknadsstånden och tälten under årets Örkelljungadagar.

Men konkurrensen är ju stenhård i år med både Våxtorps Marknad och Siestafestivalen i Hässleholm. Och det soliga vädret gör nog att många väljer badstranden istället för stadsfesten. Nä, allvarligt talat tror jag att utbudet av festivaler, karnevaler, stadsfester, alla dessa -Dagar och allsköns jippon börjar stå folk upp i halsen. Varenda jävla kommun, samhälle, ort eller minsta lilla byahåla har sin unika festival. Det är bara det att det är samma tivoli med samma attraktioner överallt, samma stinkande öltält, samma knallar på varje marknad med samma trista utbud av varor och allehanda tingelitangel och underhållningen utgörs nästan utan undantag av uppträdanden av

B-artister, avdankande C-stjärnor från gärdsgårdsserien eller lokala förmågor.

Det mest irriterande med årets Örkelljungadagar är absolut det enerverande oljud som uppstår varenda gång den nye impotente kommunchefen gör helikoptern där nere på Ejdern. Det går inte att föra ett normalt samtal med mina trogna kunder i normal samtalston när den fähunden drar igång…

Nä, jag tror att festen är över för såna här festivalarrangemang i framtiden. Den kommun eller stad (som Örkelljunga) som verkligen vill profilera sig gör nog klokt i att profilera sig genom att inte arrangera denna typ av fjantiga fester. Örkelljungadagarna har nog sett sina bästa Dagar…”

Den nye kommunchefen hade alltså stor helikoptershow nere på Ejdern med sin slake stake. Han hade naturligtvis en passionerad hejarklack på plats

i form av H.M. Drottning Carina, som efter bästa förmåga ackompanjerade sin nye gunstling genom att själv försöka göra helikoptern med hjälp av sina härliga hängpattar.



H.K.H. Hennes Kungliga Hängpattar

Javisst blev även årets upplaga av Örkelljungadagarna en härligt grisig fest. De mobbande moderata nassarna placerades precis som planerat vid skampålar och tvingades därefter att löpa gatlopp under folkets spott och spe. Drottningens oändligt saknade Kungliga Bibliotek återställdes genom

en generös donation av boken ”Mein Kampf”. Den godhjärtade donatorn

Sven Rommel belönades ur drottningens hand och inför en jublande folkmassa med Carinamedaljen i betong av femtioelfte storleken.

Vi lämnar sent omsider Rolles Grill med dessa fräcka foton av liderliga korvälskare och beger oss ut för vidare äventyr i stadens nattliga festvimmel.

Mmm… något att bita i för

Örkelljungas alla förstockade moraltanter.

Festreporter: Sven Stygger/ÖN

Festfotograf: Sven Smyger/Scandalpix