Örkelljunga Nyheter: ÖRKELLJUNGADAGARNA

Fest för folk och fä

De festliga och folkliga ÖrkelljungaDagarna lider mot sitt slut för denna gång. Dessa dagar rubriceras officiellt som stadsfest. Men när blev Örkelljunga

en stad? Och varifrån kommer uppgiften att detta jippo har 10 000 besökare per dag? Vem är det som har räknat folket? Och vem har designat årets logotyp i skira svenska färger? Loggan gör ett mycket blekt, beigt och omodernt intryck och är mer än svårläst. Och vem kom på den briljanta idén att lägga in ett stort D för dagarna mitt inne i ordet Örkelljungadagarna?

Nåväl, inne på Rolles Grill har grillmästare Rolle Gunnarsson bråda Dagar:

”Ja, trots det varma vädret går våra populära korvar åt som smör i solsken. Det har varit strålande tider, härliga tider här hos oss på Rolles ända sedan premiären den 14 maj. Så jag kan verkligen inte klaga på intresset för våra kulinariska läckerheter.”

Grillmästare Gunnarsson visar nu upp sin storsäljande Grilltallrik:

Här nedan ser vi stammisen Gullan Jönsson glupskt kasta sig över

en Tjock Special med snålvattnet rinnande runt munnen:

Rolle Gunnarsson fortsätter sin utläggning: ”Ja, hos oss på Grillen är det alltid festligt, folkligt och fullsatt. Däremot tycks det vara ganska så glest med folk mellan marknadsstånden och tälten under årets Örkelljungadagar.

Men konkurrensen är ju stenhård i år med både Våxtorps Marknad och Siestafestivalen i Hässleholm. Och det soliga vädret gör nog att många väljer badstranden istället för stadsfesten. Nä, allvarligt talat tror jag att utbudet av festivaler, karnevaler, stadsfester, alla dessa -Dagar och allsköns jippon börjar stå folk upp i halsen. Varenda jävla kommun, samhälle, ort eller minsta lilla byahåla har sin unika festival. Det är bara det att det är samma tivoli med samma attraktioner överallt, samma stinkande öltält, samma knallar på varje marknad med samma trista utbud av varor och allehanda tingelitangel och underhållningen utgörs nästan utan undantag av uppträdanden av

B-artister, avdankande C-stjärnor från gärdsgårdsserien eller lokala förmågor.

Det mest irriterande med årets Örkelljungadagar är absolut det enerverande oljud som uppstår varenda gång den nye impotente kommunchefen gör helikoptern där nere på Ejdern. Det går inte att föra ett normalt samtal med mina trogna kunder i normal samtalston när den fähunden drar igång…

Nä, jag tror att festen är över för såna här festivalarrangemang i framtiden. Den kommun eller stad (som Örkelljunga) som verkligen vill profilera sig gör nog klokt i att profilera sig genom att inte arrangera denna typ av fjantiga fester. Örkelljungadagarna har nog sett sina bästa Dagar…”

Den nye kommunchefen hade alltså stor helikoptershow nere på Ejdern med sin slake stake. Han hade naturligtvis en passionerad hejarklack på plats

i form av H.M. Drottning Carina, som efter bästa förmåga ackompanjerade sin nye gunstling genom att själv försöka göra helikoptern med hjälp av sina härliga hängpattar.

H.K.H. Hennes Kungliga Hängpattar

Javisst blev även årets upplaga av Örkelljungadagarna en härligt grisig fest. De mobbande moderata nassarna placerades precis som planerat vid skampålar och tvingades därefter att löpa gatlopp under folkets spott och spe. Drottningens oändligt saknade Kungliga Bibliotek återställdes genom

en generös donation av boken ”Mein Kampf”. Den godhjärtade donatorn

Sven Rommel belönades ur drottningens hand och inför en jublande folkmassa med Carinamedaljen i betong av femtioelfte storleken.

Vi lämnar sent omsider Rolles Grill med dessa fräcka foton av liderliga korvälskare och beger oss ut för vidare äventyr i stadens nattliga festvimmel.