UTNÄMNING

Ny lakej vid hovet

H.M. Drottningen har utsett Sven Ruggby till ny förste hovlakej i Örkelljunga Monarki. Den tidigare benämningen på denna tjänst var kommunchef.

Utnämningen kom överraskande eftersom befattningen inte annonserats ut i laga ordning. Detta är dock inte något som bekymrar hennes majestät Carina: ”Nä, visserligen är detta kommunens högsta tjänstemannajobb, men vafan, i Örkelljunga är det ju ändå jag som bestämmer allt. Så varför slösa pengar på sånt tjafs som annonsering? Dessutom får man inte jobb i den här förlegade kommunen utan att utnyttja sina intima kontakter. Nä, jag råkade helt enkelt s.a.s. stöta på Sven Ruggby under nån meningslös konferens och sen hade vi ett informellt möte på ett informellt hotellrum och så var saken biff. Visserligen har min avpolletterade företrädare på kommunalrådsposten varit ute och fiskat i grumliga vatten och visat intresse för jobbet som just kommunchef, men responsen överallt har varit lika med noll. Nu har som bekant dessutom min inkompetenta fürste ekonomilakej äntligen fått foten, så jag får väl fortsätta jakten efter ännu en ny lakej. Håhåjaja, den här personalflykten tycks aldrig ta slut…”

H.M. Drottningen redogör nu för Sven Ruggbys imponerande CV: ”Hans främsta merit sedan tidigare är ju tjänsten som kommunstrateg i Svinarp, men jag kan avslöja att han även har andra kvalifikationer. Han är visserligen lite till åren, men fortfarande väldans viril och mycket välutrustad. Hade han bara varit neger också, så hade vi naturligtvis kunnat kamma hem lite politiskt korrekta pluspoäng i vår imposanta invandrar- och integrationsplan. Men Sven Ruggby får duga tills vidare… Han blir ju ändå bara ännu en liten knähund och liksom bara en chic accessoar i min maktutövning. Han har ju inte så långt kvar till pensionen heller…”



Förste hovlakej Sven Ruggby
Foto: Sven Smicker/Royalpix



För de medborgare som önskar gratulera Sven Ruggby till hans nya befattning som förste hovlakej är det öppet hus (och öppen gylf) 
i hans fashionabla hem på Sängvägen 6 i Rya by.

Hovreporter: Sven Smisker/ÖN

Kommentar

Det är knappast någon slump att fem hovlakejer (kommunchefen, socialchefen, ekonomichefen, turistchefen och stadsarkitekten) inom loppet av några månader nu fått kicken från hovet (kommunhuset). Det är något som är ruttet i Örkelljunga Monarki.

H.M. Drottningen rekryterar nya lakejer efter eget gottfinnande och delar ut förläningar till de avgående. Den sege kommunchefen får fortsatt förtroende i en ny befattning, men med mycket oklara arbetsuppgifter och mycket hög lön. Likadant är det med den avgående ekonomichefen Kerstin Gnidén. Hon får fortsätta att arbeta med ”utvecklingsfrågor” till en fürstlig lön. Efter sig lämnar hon en ekonomiavdelning i kaos. Hon vill slippa ansvar, men ändå sno åt sig ännu lite mer av skattebetalarnas pengar.

Kerstin Gnidén uppger att hon önskar trappa ner, men det har hon som bekant gjort ända sen hon började sin anställning år 2002. En rakryggad hovlakej som så fullständigt misslyckats med sitt fögderi hade naturligtvis tackat för sig och lämnat byggnaden för gott. Men fru Gnidén klamrar sig envetet fast vid den lukrativa sysselsättningsterapi som H.M. Drottningen så generöst erbjuder henne.

Nej, Kerstin Gnidén borde trappa ner någon annanstans än i Örkelljunga Monarki. Hon är ju bosatt i lyxlirarnas semesterparadis Torekov och kunde kanske nöja sig med att mata duvorna där för att sedan fortsätta att frottera sig med de andra miljonärerna på gräddhyllan.

Sven Springer

chefredaktör och ansvarig utgivare Örkelljunga Nyheter

Fotnot: Ovanstående kommentar refuserades även den av

Högsta Domstolen på hd.se.

---

OMBYGGNAD

Vem gör Vågen?

En liten del av äldreboendet Södergården i Örkelljunga har byggts om för att inhysa dagverksamheterna Vågen och Ankaret för funktionshindrade.
En som verkligen gör vågen efter flytten till de nya lokalerna är
H.M. Drottningen/Kommunalrådet:


H.M. Drottningen iförd sin nya regnrock
designad av modekungen
 Sven-Pucko Rabanne.
Lägg märke till de sexigt chica
gummistövlarna.
Foto: Sven Smyger/Scandalpix

”Ja, efter den sedvanliga ettåriga förseningen av också det här projektet slipper vi nu dras med den gnidige hyresvärden i det gamla Vågenhuset. 600 000 kr i årshyra är mucho dinero och när han försökte höja avgiften med några procent var det tvärstopp hos oss i kommunledningen. En privat fastighetsägare ska min själ någon gång lära sig att vet hut! Han trodde han satt på ett trumfkort och kunde mjölka kommunen på pengar för överskådlig framtid, men där sket han på sig. Visst förhandlade vi, men personkemin stämde inte precis, så nu står han där med en jättestor, jättetom byggnad som absolut ingen vill hyra. Men det är rätt åt honom, den gamle surkuken och girigbuken!”

Nu har ju själva ombyggnaden kostat inte mindre än 17 000 000 kronor, något som H.M. Drottningen dock inte hade en aning om och tar ganska lätt på: ”Ja, alltså jag trodde att det rörde sig om 1 700 000 spänn och det verkade ju vara en rimlig summa. Men jag hade tydligen tappat bort en nolla. Nu finns det ju många nollor på Kommunhuset och en av dem hade väl gett mig fel underlag inför beslutet. Men vafan, den slutgiltiga summan kanske sticker i ögonen på en och annan, men vi fick ju en renovering av två hela korridorplan för 17 millar.  

Nä, allvarligt talat är det ju en fullständigt sanslös slutsiffra. För den summan kunde vi byggt fem lyxvillor på Ejdern eller kanske ännu hellre två grandiosa dagverksamhetsbyggnader – en för Vågen och en för Ankaret - eller kanske ett helt sprillans nytt handikappkomplex. På Ejdern förstås, där är ju så tomt och ödsligt ändå... Rent företagsmässigt är det ju en ren katastrof att kommunen själv nu äger lokalerna istället för att hyra. Var dom här

17 miljonerna kommer ifrån har jag faktiskt inte en aning om. Du får fråga ekonomichefen!”

Nu var ekonomichefen inte anträffbar för en kommentar eftersom hon enligt säkra källor befann sig hos kronofogden för att reglera den senaste månadens många obetalda kommunala räkningar. Enligt samma uppgiftslämnare skulle hon därefter delta i ett inkompetensutvecklingsseminarium i multiplikationstabellen.

H.M. Kommunalrådet återvänder nu till finansieringen av projektetet: ”Jag antar att vi inte har 17 millar liggande i nån byrålåda. De sociala verksamheterna i monarkin/kommunen har ju gått med ständiga mångmiljonunderskott de senaste åren. Som du minns hade vi ju en redig flopp till socialchef som inte hade något ordentligt grepp om pungen. Pengapungen, alltså... Så antagligen har väl Örkelljunga Kommunfastigheter lånat upp 17 miljoner kronor någonstans för att finansiera ombyggnaden. Bara räntan på ett sånt lån blir ju närmare en miljon om året. Den gamla hyran var ju 600 000 kronor inklusive värme och vatten, så nån besparing för kommunen är det ju min själ inte tal om. Snarare blir de nya lokalerna åtminstone dubbelt så dyra i drift. Det är rena Ebberöds bank! Men jag genomförde som bekant en minst sagt personlig vendetta mot den snikne hyresvärden och han skulle liksom bara sättas på plats en gång för alla. Och det ordentligt! Kosta vad det kosta vill!”

H.M. Drottningen förklarar vidare: ”Nu är ju som tur är inte Örkelljunga monarki/kommun ett företag, för då hade vi konkat för längesen. Såna här hiskeliga ombyggnadskostnader kan ju bara en kommun som lever på skattebetalarnas pengar tillåta sig. En stor fördel i det aktuella fallet är ju att pengarna går till handikappverksamhet och då finns det inte en levande jävel som vågar protestera oavsett hur sanslöst höga utgifterna än är. Inte ens om slutnotan visat på 17 miljarder hade nån vågat öppna käften. Dagverksamhet för funktionshindrade är totalt helig mark som ingen vågar beträda.”

Slutligen erkänner H.M. Drottningen att den dyra ombyggnadsnotan till viss del beror på omfattande korruption: ”Ja, i den här inavlade kommunen där alla är kusiner med alla råder naturligtvis en genomgripande nepotism och vänskapskorruption. På den moderata agendan står svågerpolitik högst upp. Kamaraderiet är utbrett och de kommunanställda finns inte som inte skrubbat varandras ryggar lite då och då för att uppnå personliga fördelar. Ibland skrubbas det min själ grundligt i själva grenen också. Rövslickande är en skön konst, sanna mina ord!


Vanlig sysselsättning
inom kommunal verksamhet.
Foto: Sven Smyger/Scandalpix

Och mina tjänstemän på samhällsbyggnadsenheten har ju särskilda spargrisar stående på sina tjänsterum, där hugade byggmästare och allsköns entreprenörer stoppar i diverse slantar för att få ett lukrativt kontrakt. Och den som proppar i mest får naturligtvis jobbet. Och sen kan han skicka vilka saltade räkningar som helst i fortsättningen. Tjänstemännen bryr sig inte, dom har fullt sjå med att sätta sprätt på dom svarta pengarna. Det är därför en sån här simpel ombyggnad blir så satans dyr. Det är liksom nån annan som står för fiolerna hela tiden. Skattebetalarna alltså…”

Fakta  Ja, just det! För finns det några som inte bör göra vågen efter den här lilla ombyggnaden av Södergården, så är det just skattebetalarna. 17 miljoner hade t.ex. räckt till att betala hyra för den gamla lokalen i inte mindre än 28,33 år! Och att låna upp 17 miljoner till en ränta på 5.5 % (motsvarande ett 10-årigt bolån) kostar årligen 935 000 kronor. Bara räntekostnaden överstigen ju den tidigare hyran på 600 000 kronor, sen tillkommer ju driftskostnaderna. För att inte tala om kostnaden för alla de projektgrupper och personalmöten inför flytten som tillkommit under det senaste året. Dessutom ville ju de närmast berörda, de funktionshindrade och deras anhöriga, absolut inte flytta från den invanda tryggheten i centrum. Och fastighetsägaren står med en tom lokal som väl aldrig någonsin mer kommer att generera några skatteintäkter. Som grädde på moset har dessutom H.M. Drotttningen storvulna planer på ett nytt äldreboende som om kanske 10 år ska ersätta den exceptionellt nergångna och sunkiga Södergården. Varför då bygga om något som sedan ändå ska rivas?



Övervikt på Vågen
Foto: Sven Fetman/Viktväktarna



Reportage och research:

Sven Stinker/ÖN

TOPPEN

Tappar tre toppar

Tre topptjänstemän i Örkelljunga kommun har fått sparken. Socialchefen och stadsarkitekten har redan slutat och kommunchefen gör inom kort sin sista arbetsdag. Samtliga har misslycktas med det mesta i sina uppdrag och gjorde sig till slut omöjliga som moderna ledare inom kommunal förvaltning. Kommunen har nu inlett en rekryteringsprocess för att få fram nya toppchefer. Uppdraget har gått till den lokale svinuppfödaren och headhuntern Sven Svinto på rekryteringsföretaget Open Space Pig Management.

Sven Svinto hade vaskat fram en het kandidat till posten som socialchef: ”Ja, jag hade lycktats få fram ett lagom inkompetensutvecklat fruntimmer till den här tjänsten, men i sista stund hoppade hon av. Det var efter en samtalsintervju med kommunalrådet som hon fick kalla grisfötter och kastade in handduken. Hon påstod sig ha fått dåliga vibrationer vid sitt möte med den bedagade betongsuggan. Ja, vem får inte det, förresten..? Nåväl, nu har jag i alla fall handplockat ytterligare tre aspiranter till jobben som kommunchef, socialchef och stadsarkitekt.”

Här ser vi de tre kandidaterna i tur och ordning:


Tre toppenkandidater  Foto: Sven Svinto/Pigpix

Sven Svinto hoppas nu förstås att samtliga kandidater ska falla kommunledningen på läppen vid de fortsatta djupintervjuerna. Kommunalrådet har låtit göra en omvärldsanalys för att bättre kunna hantera de höga löneanspråk som dessa topptjänstemän kan tänkas ställa: ”Ja, den omvärldsanalysen gick helt enkelt till så att jag ringde upp min kollega Lars-Göran Bengtsson i Svinarp och frågade vad hans topptjänstemän har för löner. Sen halverade vi dom beloppen och den summan är vad vi nu erbjuder de hugade kandidaterna till våra kommunala toppjobb. Omvärldsanalysen visade vidare att hela universum snurrar runt Örkelljunga och att JAG befinner mig mitt i dess epicentrum. Så nu vet du det…”

Örkelljunga kommuns pompöse personalchef Sven Tulipanaroos är naturligtvis också involverad i rekryteringsprocessen: ”Ja, alltså de kandidater som söker arbete i vår gudomliga kommun är ju i första hand personer som befunnit sig i utförsbacken sedan födseln. Får dom sen jobbet här så ser vi det som ett avstamp, ett steg på vägen mot den totala förnedringen och undergången. När cheferna sen går vidare till nya arbetsuppgifter i någon annan nergången kommun, så hamnar dom i en ständigt neråtgående spiral för att slutligen befinna sig i tomma intet. Så ska slipsen dras i en rejäl rekryteringsprocess…”

Sven Svinström/ÖN