KORKAT

I väntan på smällen

Örkelljunga firar i natt sitt ettårsjubileum som självständig Monarki.

Inför 2012 har medborgarna laddat upp rejält för att celebrera denna heliga högtidsdag och det sprillans nya året. Champagnekorkarna smäller redan i slott och koja. Hovets festkommitté under ledning av ceremonistrategen Prettan Schöös har tillsammans med sina lättklädda assistenter bullat upp med redigt skumpigt bubbel:

Som synes är det inte alldeles nödvändigt att hålla champagneglaset

i just handen. Skål!

De kungliga nyårsfyrverkerierna, under kommando av hovets pyroteknikutvecklare Führerverkerimästare Sven Smeller, har kommit långt i förberedelserna inför det magiska tolvslaget. Här nedan ser vi ett antal exklusiva explosiva pjäser redo för avfyrning och utlösning:

I paketet ”Absolute Mega Lyx Double Dynamite Rocket Blowout”

ingår dessa potenta raketsatser:

H.M. Drottning Carinas valhänta valspråk ”Går det, så går det!”,

kan ju tolkas på lite olika sätt. Hur har det då gått för Örkelljunga Monarki under jubelåret 2011? Det har gått sådär… Och framtiden då?

Tja, framtiden är inte mörk, den är helsvart.

Reportage: Sven Vendetta/ÖN

Fotograf: Sven Smyger/Scandalpix

HELIG KO

Hur helig som helst

Örkelljunga Monarkis stora galakväll på lillejulafton där Årets Julgris 2011 korades under pompa och ståt, innehöll ytterligare ett stort antal premieringar av hedervärda undersåtar. En specialjury bestående av kritiskt granskande medborgare utsåg inte helt oväntat hovets kvalitetsutvecklare Kerstin Gnidén till mästartiteln i kategorin Årets Kossa.

Juryns mycket välgrundade motivering löd så här: ”Kerstin Gnidén tilldelas utmärkelsen Årets Kossa för sin fenomenala förmåga att mjölka Örkelljunga Monarki på 50 000 kronor i månaden genom att med mycket minimal arbetsinsats absolut inte utveckla någonting annat än kvaliteten på lönekuvertets tjocklek. Trots alla sina tidigare tillkortakommanden i sitt ämbete som ekonomistrateg är hon hur helig som helst.”

Kerstin Gnidén förlänades som välförtjänt triumfator en guldkantad bonus på tolv feta månadslöner och kan således fortsätta att skratta hela vägen till banken. Utmärkelsen innebär dessutom gratis räkmackor livet ut...

Och som om inte detta var nog, adlades den euforiska kvalitetsutvecklaren och kan i fortsättningen titulera sig baronessan Kerstin af Gnidén.

Här nedan ser vi glimtar av hennes formidabla tackföreställning från estraden i den fullsatta Dalen. Som assistenter i detta akrobatiska nummer betitlat Hur girig som helst, hade hon en annan helig ko, samt naturligtvis sin trogne parhäst Tom Jones, alias Tjuren från Tockarp.

ÅRETS TOMTE

Kungens kaffeflicka Julia Grahn valdes enhälligt till Årets Tomte

i Örkelljunga Monarki. Enligt hovets pressekreterare Lalla Hansson lär

Hans Majestät ha smackat belåtet vid anblicken av fröken Grahns behag och yttrat de numera bevingade orden ”Sicken pingla!”, varefter han vände blad i ett tummat nummer av tidningen Piff. Kungens lilla pingla hyllades med en redig bigsize påse innehållande Kongen af Danmarks bröstkarameller.

Den danske honorärkonsuln Svend Boller var givetvis prisutdelare.

ÅRETS JULPYNT

Glittrande glad blev naturligtvis hovets bunga-bungasamordnare Gaby Glitter när hon i kategorin Årets Julpynt belönades med bling-bling i form av en grandios guldmedalj för dessa fantasifulla kreationer:

ÅRETS HOVLEVERANTÖR

Föga överraskande kammade Riksmarskalken hem titeln

Årets Hovleverantör. Den stränga tävlingsjuryn motiverade beslutet så här: ”Riksmarskalken har korats till Årets Kungliga Hovleverantör för att under år 2011 ytterst förtjänstfullt visat sig besjälad av att leverera kvalitet och resultat till medborgarna i Örkelljunga Monarki.”

Nu är det ju inte precis så att Riksmarskalken närmare har specificerat exakt vad för slags kvalitet det ska vara på den kvalitet och det resultat han levererar. Åtskilliga skeptiska medborgare anser med rätta att Riksmarskalkens dubiöst diffusa ambitioner i praktiken innebär att kvaliteten på hans famösa leveranser är usel och att resultatet är undermåligt.

Nåväl, priset till Årets Hovleverantör bestod av check på exakt

67 000 riksdaler guldmynt samt en klapp på axeln.

Råmande Reporter: Sten Ollon/ÖN

Fotografer: Mamma Mu/Holycowpix och Chris Mas/Scandalpix

 

GRYMT

Årets Julgris ett klockrent val

Grisens år i Örkelljunga Monarki lider mot sitt slut och som grand final avgjordes dan före dopparedagen den prestigefyllda kampen om
Årets Julgris. Denna spektakulära tävling har innehållit ett så stort antal plågsamma delfinaler, att den får t.o.m. Melodifestivalen att blekna betänkligt. Nåväl, i den avgörande ronden återstod åtta välmeriterat fläskiga kandidater som inför en fulltalig publik vid den imposanta utescenen i Dalen gjorde upp om den eftertraktade titeln. Deltagarna hade tre minuter på sig för att presentera sina härligt välgödda kroppshyddor i ett fullständigt fritt program. När samtliga deltagare showat färdigt ombads de kritiskt granskande åskådarna att lägga sina röster på den kandidat de ansåg bäst motsvarade utmärkelsen Årets Julgris 2011.

Enfaldig domare och rösträknare var hovets egen notarius publicus Nasse Papphammar, känd från liknande sammanhang i sin egenskap av ordförande i Kungliga Rådet. Ingen blev således det minsta förvånad när det visade sig att H.M. Drottning Carina helt överlägset gått segrande ur striden om Årets Julgris. Herr Papphammar konstaterade belåtet och med emfas att publiken sannerligen gjort ett klockrent val genom att, som han lite skämtsamt uttryckte det, utse supersuggan Carina till Årets Julgris.

Det knorrades dock en hel del bland åskådarmassorna om att tävlingen varit uppgjord på förhand, men Drottningen lät sig inte bekommas utan mottog segerbucklan ur Nasse Papphammars hand med ett saligt leende på läpparna: ”Jag är grymt nöjd med min svinigt feta föreställning här på denna storslagna scen ikväll och tackar er alla i publikum för ert fantastiska och grymt entusiastiska stöd. Jag måste naturligtvis i första hand framföra mitt allra som varmaste tack till min käre koreograf Nöffe Rövby och till min eminenta scenkollega Sven Galten Gustavsson, som ju verkligen visade stake i vårt gemensamma nummer här på estraden. Stort tack även till grisfarmaren Sven Svinto i Svinstorp för de livs levande svin som agerade bökande statister i bakgrunden. Hemskt mycket tack till era alla! Jag är bara sååå grymt glad…”

Förstapriset bestod (förutom äran) av en gigantisk chockrosa marsipangris tillverkad av hovkonditor Sven von Knorring. Här nedan ser vi ett fenomenalt fotokollage från H.M. Drottning Carinas ekivoka performance i bataljen om Årets Julgris 2011.

ÅRETS NOLLA

Även andra finfina utmärkelser delades ut denna grisiga galaafton. Arbetsledaren vid Kungliga Skönhetsrådet, den smällfete Nasse Johansson, belönades för sin undermåligt usla insats i tävlingen Årets Julgris och utsågs till Årets Nolla. Priset tillföll den av tävlingsdeltagarna som knockades redan i första kvalomgången och där inkasserade lägst antal röster. Nasse fick noll poäng när han visade upp sitt grymt fula tryne. Jumbopriset till denna glada glasögonprydda gris består av en enkel biljett till Svinarp.

Ytterligare ett antal mer eller mindre hedrande priser i skilda kategorier fördelades denna galanta galakväll till förtjänta medborgare.

Örkelljunga Nyheter återkommer inom kort med hela listan!

Scenaktiviteterna avslutades med att H.M. Drottningen uppträdde som sitt alter ego Carina – the Svin Queen tillsammans med hovets lallande sångkör Fyllesvinen och den pigga kungliga balettensemblen De lismande lakejerna. Drottningen hade anlitat hovets kulturutvecklare Trynet Molvig som konstnärlig ledare för den något svajiga showen. Den mycket underhållande föreställningen med dessa vingligt raglande och fånigt leende stjärnartister fick publiken att fnittra förtjust åt detta pretentiösa pekoral. Denna galna galakväll fullbordades frampå småtimmarna som sig bör med en festlig, folklig och fullsatt grisfest.

Reporter: Sven Särimner/ÖN

Fotograf: Sven Orne/Scandalpix

UPPSTICKAREN

Årets julklapp en redig högoddsare

Hovet i Örkelljunga Monarki har efter mycket hemlighetsmakeri nu utsett Årets julklapp till de anställda inom den kungliga förvaltningen. Den med spänning emotsedda presentationen ägde rum i Drottningens paradvåning på Örkelljunga Slott under ledning av hovets trivselstrateg Irene Panik.

En matkasse från Ica Nazi Stormarknad låg ju nära till hands, men istället förevisades en något otippad julgåva. Den talrika publiken kippade efter andan när Irene Panik lät täckelset falla och en redig högoddsare blev fullt synlig för det förväntansfulla auditoriet. Och så här ser den alltså ut –

Årets Julklapp i Örkelljunga Monarki:

Åtskilliga i den kvinnodominerade publiken fnissade förläget vid anblicken av årets kungliga klapp, medan jublet däremot steg i högan sky bland de fåtal manliga lakejer som närvarade vid den ståtliga ceremonin. Irene Panik demonstrerade sedan ingående och med exalterad entusiasm den kungliga julgåvan och redogjorde noggrant för dess användningsområden. Hon framhöll att detta kombinerade penis- och pungfodral, eller organvärmare som hon diskret föredrog att kalla det, var i allra högsta grad ekologiskt närproducerat av renaste ull från den lokale fårfarmaren Torsten Ullman i intimt samarbete med den kände textilformgivaren Stikkan Pettersson.

Årets julklapp hade dessutom valts ut speciellt med tanke på den vargavinter som årligen tycks drabba Örkelljunga Monarki med åtföljande avstängningar av vitala samhällsfunktioner. Irene Panik klargjorde pedagogiskt för publiken att det manliga könsorganet har en tendens att krympa vid bitande ishavskyla, men att detta ypperliga yllefodral i hög grad motverkar denna effekt. Hon upplyste vidare om att det värmande omslaget i viss mån kan upplevas som ”stickigt”, men att denna biverkan kan ha en mycket stimulerande effekt på potensen, vilket i sin tur oftast leder till att själva dingelidongen utvecklas till en redig uppstickare. Detta glädjande budskap mottogs med stående ovationer av de uppenbart förtjusta fruntimren.

Riksmarskalken äntrade därefter podiet och informerade bryskt om kalla fakta beträffande tilldelningen av Årets julklapp: ”Ja, som ni alla vet lever vi i bistra tider och som ni alla nog förstår kommet Årets julklapp endast att utdelas till de manliga anställda inom förvaltningen. De hårda besparingskraven i budgeten gör att vi är nödda och tvungna till denna smärtsamma begränsning. Hovet betalar ju ut löner och förmåner till inte mindre än 1 200 personer i vår lilla monarki, vars invånarantal som bekant uppgår till blott 9 600 individer. I förhållande till folkmängden är ju detta en sanslöst hög andel. Och ska vi räkna bort barn, ungdomar, pensionärer, långtids-

sjukskrivna, arbetsskygga, socialbidragstagare samt allsköns missbrukare och förtidspensionärer, så blir ju antalet som får sin inkomst från hovstaten minst sagt skyhögt i jämförelse med andra kungadömen. Så i år har alltså hovet valt att dra åt svångremmen rejält när det gäller de traditionella julgåvorna. Eftersom antalet män inom förvaltningen endast uppgår till 14 %, så är det ju självfallet så att den största besparingen görs om kvinnorna får stå tillbaka något i dessa tider av världsekonomisk turbulens. Jag har full förståelse för att den här typiskt manliga julgåvan med intentionen att hålla Petter-Niklas varm och go och i absolut topptrim vintertid, kan sticka i ögonen på alla våra kvinnliga anställda, som alltså tyvärr blir utan en motsvarande julklapp i detta nödens år. Det här har jag emellertid i god tid försökt förebygga genom att tidigt i höstas gå ut med klara direktiv till våra kvinnliga hovlakejer om att själva på naturlig väg odla fram en redig vinterpäls mellan benen. Nu angav jag inga närmare skäl till dessa riktlinjer just då, men hoppas innerligt att mina anvisningar tagits ad notam nu när Kung Bore tillsammans med den iskalla Drottning Carina håller Örkelljunga Monarki i ett frostigt järngrepp.

Om den ekonomiska utvecklingen mot all förmodan skulle vända till det bättre under nästa år, kan jag på stående fot redan nu utlova att alla våra ”feminister” inom förvaltningen då kommer att få sin välförtjänta julklapp. Hovets trivselstrateg ligger som bekant alltid steget före och har som ett första utkast till Årets Julklapp 2012 föreslagit en virkad musvärmare – dock inte i ull, men väl från Ullared…”

Riksmarskalkens högtidstal fick ett ganska svalt mottagande i den iskalla decembernatten, men när väl den traditionella glöggfesten dragit i gång med full kraft steg värmen bland de allt stimmigare och svettigare festdeltagarna. Årets Julglögg av märket ”Fjantehåla Special” levererad av Firma Sven Sponken på Högkullen fick de från början stelfrusna aktörerna att släppa alla hämningar. Frampå småtimmarna hade Riksmarskalken dragit sig tillbaka till sitt tjänsterum där han med liv och lust noggrant inspekterade resultatet av sitt något kontroversiella direktiv angående odling av egen naturligt värmande vinterpäls där nere hos den kungliga förvaltningens alla mer eller mindre förtjusta kvinnor. Den ökände fotografen Sven Smyger fanns naturligtvis i kulisserna för att dokumentera dessa värmande heltäcknings-

mattor av naturpäls. Här nedan ser vi ett urval av de vinterpälsar som fick MVG och tummen upp av den kritiskt granskande Riksmarskalken.

På nedanstående foto syns trivselstrategen Irene Panik med stor stolthet hiva upp kjolen och demonstrera sin robusta vinterpäls.

Folkvettsstrategen Busk-Margit Jonsson ville inte vara sämre och visar tydligt att hon inte har en susning om vad begreppet bikinilinje innebär.
På fotot där under krullar hon ut sin heltäckande musmatta i full frihet.

Även H.M. Drottning Carina visade med stor entusiasm upp sig för Riksmarskalken och fick klart godkänt för sin aningen gråsprängda vinterpäls. Hon tilldelades dessutom en lekfullt uppmuntrande klapp i stjärten av den belåtet skrockande domaren.



Drottningens ryamatta

Det kan bli isande kallt om röven i den bistra vinternatten och lite extra hår

i rumpan värmer alltid gott, något som vi kan se här nedan när hovets inkompetensutvecklare Lena Skoog visar upp sig från sin bästa sida.

Nu var det tyvärr inte alla kvinnliga hovlakejer som tagit Riksmarskalkens riktlinjer angående bikinilinjer på fullt allvar. Den här trimmade varianten bedömdes vara alltför gles och helt otillräcklig som skyddande vinterpäls:

De olydiga hovdamerna bakom ovanstående renrakade vinterpälsar fick naturligtvis IG och en redig bakläxa att ta med sig hem till den stundande julferien. En rejäl flaska hårväxtnäring kan måhända vara något för dessa kala kvinnor att sätta överst på önskelistan inför tomtens besök.

Reportage: Sven Luder/ÖN

Fotograf: Sven Smyger/Scandalpix



LUSSEBULLAR

Bullfest i Bullerbyn

Det traditionella Luciafirandet i Örkelljunga Monarki inleddes i gryningen med kröningen av Årets Lucia. Den möjligtvis något riggade tävlingen mellan de olika kandidaterna vanns för femtioelfte året i rad av den något bedagade H.M. Drottning Carina. Ljusdrottningen Sankta Carina red som traditionen bjuder denna decemberdag naken på hästen Lady Godiva genom byn åtföljd av riksmarskalken Mats Stalledräng och med hovets lallande stjärtgossar i släptåg. Här nedan t.v. skymtar vi Ljusdrottning Carina i all sin nakna glans.

Luciafirandet inkluderade som vanligt ett omfattande fylleri bland de närvarande aktörerna. H.M. Sankta Carina utgjorde inget undantag från denna gyllene regel. Som vanligt tullade hon lite väl hårt på innehållet i den medhavda flaskan av märket ”Fjantehåla Special”, en mycket alkoholstark julglögg levererad av Firma Sven Sponken. Här har ljusdrottningen under sin triumfritt försvunnit från hästen in i skogen för en kombinerad kiss- och kräkpaus. Kvar i vänteläge står hennes förtrogne Mats Stalledräng iförd stilenlig mundering.

Huvudstad i Örkelljunga Monarki är som bekant Fjantehåla, numera även känd som Bullerbyn. I ingen annan metropol bullrar det nämligen lika mycket som i Fjantehåla. Ett gäng svagsinta buskörare håller hålan i ett järngrepp med sin öronbedövande fria och fartfyllda framfart genom gator, torg och rondeller. Dessa patetiska pågar sladdar dönande omkring för att stajla och imponera på omgivningen. Men de enda som låter sig imponeras är de impotenta kompisar som står flinande bredvid och tittar på. Hovet och polismyndigheten står handfalla inför dessa räliga trafikterroristers härjningar. Den ständigt lika dåsige polismästaren Gäsper Bengtsson försöker nu skapa en dialog med busarna, som han f.ö. anser vara bra och skötsamma ungdomar.

Lycka till med den dialogen..! Den som vill ha lugn och ro bör helt undvika Örkelljunga Monarki.

Nåväl, det storslagna Luciafirandet avslutades på området mellan de magnifika betongjulgrisarna och den något torftiga julgranen på Himmelska Fridens Torg. Efter skönsång av buskörarnas ungdomskör ”Buskören” under ledning av dirigenten Victor Muller, vidtog den traditionella Bullfesten i Bullerbyn. På nyöppnade Café Musslan hade de glada bagarna som seden bjuder bullat upp med mängder av årets nykomponerade lussekatter.

Här nedan ser vi ett urval de härligt fluffiga lussebullar som erbjuds på coola Café Musslan:

Det går naturligtvis utmärkt väl att provsmaka de smaskiga delikatesserna och såklart även att slicka lite på russinen i kakan…

Café Musslans enda konkurrent, det Gamla Trötta Konditoriet, bojkottades helt och hållet av de rusiga Luciafirarna. Ett konditori som saluför fastlagsbullar redan till Första Advent är absolut inte att lita på och får en redig bakläxa på detta fjantiga tilltag…

Reportage: Sven Saffran och Lusse Johansson/ÖN

Fotograf: Sven Smyger/Scandalpix

BLOTTAREN

Kommunalråd polisanmäler blottare

Kommunalrådet i Fjantehåla, den paranta Sabina Spandau, har polisanmält den blottare som antastade och ofredade henne på öppen gata i centrala Fjantehåla: ”Ja, jag hade alltså varit inne på den kombinerade lekplatsen/urinoaren på Himmelska Fridens Torg och slagit en superskön sjua. Efter att ha uträttat mina behov ställde jag mig att smygröka och samtidigt studera trafiken vid det fabulöst farthindrande guppet tvärsöver Skogavägen. Det var då den här skäggige mannen i hatt och överrock plötsligt dök upp ur tomma intet. Han drog snabbt som tusan isär rocken och blottade självaste dingelidongen. Jag fick ju först en redig nakenchock, men fann mig snabbt som bara den och när den rälige exhibitionisten försökte fly från torget satte jag ett redigt fälleben för honom. Han föll som en fura till marken och jag satte mig resolut med min breda röv rakt ovanpå honom, drog fram min smarta mobil och slog numret till polisen. Inom parentes sagt så är nog den där telefonen aningen smartare än ett kommunalråd…

Nåväl, kommissarie Sven Batong var förvånande nog och för en gångs skull snabbt på plats och kunde gripa blottaren på direkten. Ja, och det var minsann inte så himla svårt eftersom jag ju satt grensle över honom och som bekant är jag min själ en i allra högsta grad s.k. tung politiker.”

Blottaren
Foto från övervakningskamera

Sabina Spandau fick sedan följa med till polishuset för att upprätta en anmälan: ”Tja, egentligen gällde min anmälan inte själva blottandet i sig, utan mer att jag tammefan inte blev upphetsad för fem öre av den här mannens s.k. penis. Det var liksom det jag anklagade honom för… Nä, det tycks fanimej inte vara nån stake alls i blottarna nu för tiden… Kommissarie Sven Batong hittade dock ingen tillämplig juridiskt hållbar term för en dylik anmälan, utan jag fick nöja mig med att blottarens brott rubricerades som ofredande vid gupp.”

Att kommunalrådets stora besvikelse över utebliven erotisk upphetsning kan ha visst fog för sig framgår av nedanstående foto av gärningsmannens blottade organ.

Fotot är taget av polisintendent Mutta Byling i samband med arresteringen av den misstänkte blottaren, som enligt anonyma poliskällor f.ö. lär vara den f.d. brottaren Dick Svensson från Snopparp. I vissa kretsar är han möjligen mer känd under artistnamnet Putte Fnasker.

Dick Svensson

Kommunalrådet Sabina Spandau kommer nu att tillsammans med kommunens nye skyltstrateg Sven Luder se till att tydliga varningsskyltar för blottare omedelbart placeras ut i riskzoner runt om i centrala Fjantehåla.

Reportage: Sven Anonymous/ÖN

DESPERADO

Riksmarskalken bränner pengar

Riksmarskalken har nu, med benäget bistånd av propagandaministern, inlett en offensiv annonskampanj för att om möjligt bättra på Örkelljunga Monarkis skamfilade renommé. I stora helsidesannonser i lokalpressen tillåts han bre ut sig i flummigt filosoferande om kommunens roll i samhället sådär i största allmänhet. Den amatörmässiga layouten är en ren katastrof med rubriker som skär rakt igenom textmassorna. Innehållet är ett desperat och krampaktigt försök att visa att i princip allting är toppen i Örkelljunga Monarki, möjligtvis att någon enstaka liten detalj kan förbättras. Texten består mest av fjantiga floskler och klantiga klyschor som vem som helst kan tänka ut med röven, utan att för den skull titulera sig Förste Riksmarskalk.

Den här rent grekiska annonskampanjen riktar sig uppenbarligen i första hand till de redan frälsta. Vanligt folk som har försökt läsa kungörelsen från början till slut har inledningsvis mest gäspat, för att därefter drabbas av akut narkolepsi. Den här mycket mossiga typen av unken propaganda har passerat bäst-före-datum för mycket längesen. Det krävs betydligt djärvare och klatschigare grepp i dagens mediesamhälle för att överhuvudtaget väcka någon som helst uppmärksamhet hos den modernt medvetne medborgaren. Den här glöttiga och minst sagt taffliga annonskampanjen bidrar inte på något som helst sätt till att stärka Örkelljunga Monarkis varumärke – snarare tvärtom. Vill man hamna på den kuliga lattjolistan krävs ett redigt helikopterperspektiv och en betydligt kreativare, fräsigare, skojsigare och intelligentare marknadsföring än denna pretentiösa propaganda. Allt annat är grovt slöseri med skattemedel.

Som självutnämnt PR-geni tycks den lallande Rikskanslern helt sakna kompass. Vill man åstadkomma ett redigt rejält medialt genomslag och väljer att spendera pengar på monumentala meningslösheter är det bättre att göra som Gudrun Schyman gjorde under politikerveckan i Almedalen, nämligen att bränna upp 100 000 spänn på en utegrill. Och det är väl minst det beloppet som denna patetiska propagandakampanj orkestrerad av en egoboostande riksmarskalk kommer att kosta skattebetalarna i slutändan…

Schyman skyr inte elden   Foto: Sven Brandman/Scandalpix

Riksmarskalken hotar nu med att regelbundet ”leverera kvalitet och resultat”

i form av nya annonser framöver. Bäva månde medborgarna i Örkelljunga Monarki inför dessa dystra framtidsutsikter! Den nesligt avpolletterade ekonomiministern, som levererade den ena grava försummelsen efter den andra i sin havererade tjänsteutövning har inte som man kan tro fått en spark i röven, utan istället upphöjts till ”kvalitetsutvecklare” med svinigt fet lön. Det är på den nivån man nog bör betrakta Rikskanslerns fina ord om att ”leverera kvalitet och resultat”. Lismande lakejer i Kanslihuset som totalfloppat i sin yrkesutövning sparkas som regel snett upp till vänster och befordras därefter till ”utvecklare” av ditten och datten med mycket diffusa arbetsuppgifter och med mycket hög lön. Antalet dubbelkommandon inom den kungliga administrationen är legio. Den utslitne förre Riksmarskalken skuggar nu sin efterträdare, men med titeln ”näringslivsutvecklare”.
Rena rama Svinarp, alltså…

Den store ledaren har nu börjat rota i sin föga innehållsrika verktygslåda och att fokuserat studera sin mycket tunna katekes inför nästa genidrag i Örkelljunga Monarkis stora strategiska charmoffensiv. Enligt anonyma källor i det överbefolkade Kanslihuset lär nästa steg i väckelsekampanjen vara en Elefantbild på Drottning Carina, inspirerad av tidningen Bildjournalens kolossala framgångar på 60-talet…

Sven Springer

Chefredaktör och ansvarig utgivare Örkelljunga Nyheter

HIMMELSK FRID

Lugnet efter stormen

Det har ju stormat rejält kring de besinningslösa buskörare som under lång tid retat gallfeber på folk i området runt Nya Torg. Minst lika upprörda har medborgarna varit över det obefintliga agerandet hos bananmonarkin Örkelljungas rådvilla representanter och den mycket passiva polis-myndigheten. Vid flera tillfällen har det varit ytterst nära att ett veritabelt medborgargarde tagit lagen i egna händer, prylat värstingarna gula och blå och bokstavligen bankat lite vett i skallen på dessa fjuniga fjöntar. Vissa förståsigpåare har dock stillsamt ryckt på axlarna och menat att Örkelljunga Monarki har just exakt de buskörare man förtjänar.

Men efter ett års apatisk letargi har nu den kungliga samhällsbyggnads-

enheten minsann tagit upp kampen mot de dönande trafikterroristerna. Mycket potenta farthinder i form av åtta betongsuggor och ett gummigupp placerades med militär precision raskt ut i territoriet i en fullständigt överraskande operation. Buskörarna togs fullkomligt på sängen av denna oväntade manöver och striden om herraväldet över Nya Torg tog full fart.

Dimman har nu lättat något efter slaget om Nya Torg och som enväldig segrare utropar sig överbefälhavaren H.K.H. Prinsessan på Ärten: ”Ja, mina mannar i Kungl. Samhällsbrigaden har verkligen satt ner foten och gjort en helt fantastiskt fin insats här på torget. Dessa optimalt utplacerade trafikhinder har fått de räliga rötäggen att fly hals över huvud rakt ut i terrängen och kvar har de lämnat ett fullständigt fridfullt torg. Nu kan de boende i området åter se på tv utan att höja volymkontrollen till max och sen sova gott om nätterna utan öronproppar. Medborgarna kan lugnt promenera runt torget och barnen stoja på lekplatsen utan att riskera liv och lem. Min nyutnämnda kungliga folkvettsstrateg har inlett en dialog med de slokörade busarna och vi kommer i framtiden att erbjuda dessa brölande brushannar miljövänligt ekologiska elbilar eller elmoppar att glida fram i runt torget. De knattrande mopedterrorister som hittills farit fram med diverse skärmössor på skallarna så fort de varit utom synhåll från polishuset, kommer vi att förse med rejäla tilltagna hjälmar. Redigt räliga rötägg som Lim Kinder, som ju föddes med en keps djupt nerdragen i den låga pannan och som fostrades i bastanta blöjor med redigt gällivarehäng, kommer att erbjudas både livrem och hängslen till sina märkeslösa jinsabyxor. I fortsättningen hoppas vi att allmänheten helt kommer att slippa se alla dessa fläskigt grisskära skinkor guppa omkring i närmiljön. Vidare kommer min folkvettsstrateg att ansvara för att alla de ynglingar i 20-årsåldern, som fortfarande slappt strosar omkring i vår moderna monarki iförda bakvända baseballkepsar av lågprismodell, åtminstone får sina huvudbonader rättvända. Det här modet var kanske väldigt trendigt ungefär när dom här kidsen föddes. Men dom är precis som Örkelljunga Monarki minst tjugo år efter sin tid…”

Helt ute - utom i Örkelljunga



Örkelljungahäng

H.K.H. Prinsessan på Ärten är lyrisk över det lugn som nu lägrat sig över

Nya Torg: ”Javisst är det fantastiskt fridfullt här nu i detta tidigare inferno av muller från fordon huller om buller och stinkande avgaser. Visserligen tog det ett år av strategisk planering och extern konsulthjälp av en projekt-

samordnare à 710 kr/tim innan alla bitar var på plats. Men resultatet är ju något som alla vi monarkister idag kan vara mycket stolta över. Lag och ordning råder åter i området och det utan någon som helst inblandning av den apatiska polismakten. Så den ständigt lika dåsige polismästaren Gäsper Bengtsson kan lugnt slumra vidare i sin törnrosasömn i sin bekväma vilstol på polishuset.  Visserligen hävdar en del självutnämnda messerschmittar att insatsen här har varit fullt förutsägbar och fenomenalt fantasilös och att det sterila torget nu förfulats å det grövsta. Man efterlyser bl.a. mer grönska och växtlighet. Nu är det så här att samhällsbrigadens trista trädgårdsmästare totalt saknar kunskap och kompetens på det här området. Hur man över-

huvudtaget planterar växter, blommor, buskar och träd i jorden på marken är en insikt som helt och hållet saknas hos lallarna inom den kungliga samhällsbyggnadsenheten. Så med denna uppenbara brist på know-how har nån mer genomgripande förändring av torget givetvis aldrig varit aktuell.

Men med denna paranta parad av betongsuggor här på torget tycker jag faktiskt att vi har lyckats skapa en härligt svinig oas i perfekt balans. För att inte tala om det häftiga kungliga guppet där borta… man får ljuvliga ilningar där nere när man studsar fram där över detta gudomligt sköna farthinder…”

H.K.H. Prinsessan på Ärten påpekar att det under mycket lång tid varit de flinande och flabbande kidsen som vitt och brett kunnat skryta om att
”Det är vi som äger byn!”. Men enligt hennes höghet är det inte längre så: ”Nänä, jag skulle kunna travestera riksgäldsbossen Bo Lundgren när han stoppades av säkerhetsvakter utanför den krisande skandalbanken Carnegie. Det är jag som äger banken, sa han i ett numera klassiskt uttalande. Jag kan väl påstå så här nu då: Det är jag som äger torget! Haha! Nu är det åter jag som regerar byn! Och när nu det stora lugnet återvänt till Nya Torg kommer vi naturligtvis att döpa om det till det mer adekvata namnet Himmelska Fridens Torg. Fattas bara annat! De dysfunktionella drumlarna är fromma som lamm och här är ju numera tyst som i graven. Det är ju mer än man kan säga om resten av Örkelljunga Monarki. Folk tror kanske att vi befinner oss i en lugn och fridfull håla i en avkrok av världen. Riktigt så är det ju inte… Under min stavgångsträning tillsammans med hovets motionsgrupp Snillen Spankulerar har jag min själ märkt att det fanimej aldrig är riktigt tyst i vår moderna monarki. När man än är ute och motionerar störs man naturligtvis ideligen av alla dessa brölande vrålåk, ettrigt knattrande moppar och mullrande motorcyklar som till synes helt planlöst envisas med att trafikera våra gator i mycket höga hastigheter. Men inte nog med det! Alltid är det nån jävel som kör sin dönande mycket miljöovänliga motorgräsklippare eller trimmer eller leker Motorsågsmassakern för att fylla på sin sura vedtrave. Och alltid är det nån jävla hemmafixare som bankar, borrar och spikar som en galning på sitt uterum eller sin terrass. För att inte tala om alla dessa hundägare som med sina aggressivt skällande vovvar stryker omkring i de lugna kvarteren bittida som sent. Och kommer man spatserande bara en anings aning ut i den närliggande terrängen, så nog fan står där nån jävel med sin morrande motorsåg och fäller träd till höger och vänster. Såvida han nu inte använder sin mycket irriterande röjsåg. Nä, tyst och lugnt är det aldrig i Örkelljunga Monarki. Den här hålan är tammefan rena rama Bullerbyn! Om vi alltså bortser från platsen där vi befinner oss just nu, nämligen Himmelska Fridens Torg…”

Reporter vid Himmelska Fridens Torg: Sven Lützen/ÖN

Fotograf vid Himmelska Fridens Torg: Sven Himmler/Friedenpix

Modefotograf: Öset Luhring/Scandalpix