UNDERSÖKNING

Ifrågasatta betyg

Pensionärer på äldreboenden och inom hemtjänsten i Örkelljunga är nöjda med kommunens service. Det framkommer av en brukarundersökning som socialförvaltningen beställt av Statistiska centralbyrån för 60 000 kronor.
55 av 117 brukare på äldreboenden ingick i undersökningen, varav 30 svarade. Bara 10 svarade själv. Inom hemtjänsten fick samtliga 141 brukare delta i enkäten. 89 svarade och av dem fick 25 hjälp. Således bygger undersökningen på 119 av 258 möjliga brukares svar, vilket gör att den egentliga svarsfrekvensen bara är ca. 46 %. Denna låga siffra gör att man kanske kan ifrågasätta både betygssättningen och resultatet.

Äldreomsorgschefen och transvestiten Sven-Yvonne Wollter förklarar: ”Vi tror inte att enkäten skulle ha fått en annan utgång om fler svarat. Utan tvärtom – ju färre som svarar desto högre betyg, vilket ju gynnar oss på vård- och omsorgsförvaltningen i allra högsta grad. Undersökningen bygger på ett värderingssystem där brukarna fått sätta poäng från ett som lägst till tio som högst. Nöjd-kund-indexet blev 77 för Örkelljunga mot 72 för riket som helhet. Väldigt många fick alltså hjälp att svara och där assisterade i första hand jag själv, socialchefen och den aktuella enhetschefen. Och vi såg ju verkligen till att vi fick de s.a.s. rätta svaren på enkäten.” 

Fru Asta Mañana visar vad hon tycker

 om äldreomsorgen i Örkelljunga.

Foto: Sven Gamling/Seniorpix


Många vårdtagare var alltså relativt nöjda med kommunens äldreservice. En av de få som inte var det är den frispråkiga änkefrun Asta Mañana på avdelningen Surfittan på Södergården: ”Nej, av mig fick dom minsann inga höga poäng. Personalen på den här avdelningen är en samling oengagerade rövskallar.
Här dominerar två kategorier av undersköterskor: kreti och pleti. Det är dels medelålders förgrämda kärringar med glasögon i praktiska kortklippta frisyrer som far runt som skållade råttor ena stunden, men som för det mesta sitter och snackar skit med varandra tvärs över våra huvuden. Om dom nu inte är ute och röker – för samtliga är gravt nikotinberoende.
Den andra typen är unga, piercade och tatuerade tjejer med tvåfärgat hår och slö blick. Dom röker på också – och nog inte bara tobak. Dessutom snor dom mina morfinplåster.”

Asta Mañana har också invändningar mot att Södergården på personalsidan är ett totalt segregerat äldreboende: ”Nä, här finns varken karlar eller invandrare. Detta är en helt igenom vit och kvinnlig arbetsplats. Den överviktiga äldreomsorgschefen ägnar sig åt konsekvent köns- och rasdiskriminering när det gäller att anställa vårdpersonal här. Och det är likadant på Tallgården. Inte en man eller invandrare i sikte så långt ögat kan se! Men det är typiskt Örkelljunga! Här lever folk i sin egen skyddade värld. Om det någon gång dyker upp ny, engagerad och kompetent personal, så blir dom utmobbade nästan på direkten. Bitterfitttorna på den här avdelningen tål inte såna som är alltför begåvade och duktiga. Istället trakasseras nykomlingarna stenhårt och fryses ut. Dom ska bara bort! Här ska inga pretentiösa fjantar komma med nya idéer om hur vi ska sköta våra jobb, nänä…”

Den hetlevrade och påstridiga Asta Mañana kräver (med glimten i ögat) lite nya fräscha grepp inom äldreomsorgen i Örkelljunga: ”Här behövs minsann lite mer mångfald bland personalen. Skicka hit tio små negerpojkar, så att det blir lite fart på jämställdheten inom vården i den här förstockade, insnöade och inavlade byn. Jag vill min själ också ha lite fina och fasta rumpor att nypa i ibland. Fattas bara annat! Dessutom lär ju svarta män vara välutrustade. Ja, jag kanske är gammal och gaggig, men jag gillar fortfarande lakritsstång. Så nu vet du det!”

Sven Motström/ÖN  orkbilder@gmail.com